Min mamma är en narcisistisk psykopat

Jag vet egentligtn inte hur många gånger som jag berättade för lärare och andra vuxna i min omgivning om min mammas beteende. Jag frågade t.o.m med min lärarinna i andra klass om man får slå barn, och jag sa att min mamma brukar nypa mig med sina långa naglar och om det klassas som att slå. Givetvis använde jag mig inte av sådana stora ord. Men jag minns att hon ignorerade min fråga och fortsatte med lektionen. Jag berättade gång på gång till släktingar och min mormor vad mamma gjorde. Jag ringde t.o.m ibland till min mommo och sa att jag inte fick någon mat och att jag var hungrig. Min mormor verkade bry sig mer om att min mamma fick behålla vårdnaden om oss än hur vi blev behandlade. Min biologiska far var en kvinnomisshandlare och han brukade bå fysiskt och psykiskt våld mot min mamma, och jag kommer t.o.m ihåg många av de våldsamma scener som utspelade sig även jag var knappt fyllda 3 år. Min mormor är den ultimata orsaken till att min mamma lyckades komma bort från honom och s...

När man normalt nämner ordet mat och mamma tillsammans så antar man per automatik att det är en positiv combination. En mamma, bland alla arter, mäninskan liksom med djuren ser till att hennes barn och avkomma blir mätta och får i sig det normala dagsbehovet av födan. Hon väljer alltid att hellre svälta sig själv än att se hennes barn gå hungriga. Alla mammor har per automatik detta inbyggt i hennes modersinstinkter. Eller? Tyvärr så är inte fallet med en narcisistisk moder. Jag hade en positiv relation till mat tills jag blev 6.5 år gammal. Jag växte upp med min mormor och min morfar medans min mamma fortfarande studerade. Jag behövde aldrig någonsin gå hungrig i deras hushåll. Efter deras skilsmässa blev jag och min syster tvugna att flytta in med våran mamma. Redan första dagen vändes våra liv upp och ner. Jag och min syster hade suttit halvnakna och lekt med klossar och gjort en stökig röra. Jag var 6.5 och min syster var 3 år gammal. Vid tre tiden började d...

När jag var liten trodde jag at allting som hon gjorde mor både mig och min lilla syster var normalt. Att alla barn blev kallade värdelösa, och hennes favorit; "dumma djävla ungdjävlar". Jag trodde att det var helt normalt att bli tvingad till att gå hungrig hela dagarna och att bli utan mat om man inte lyssnade på sin mammas ord. När jag var 14 blev jag bl.a kallad "surfitta" rakt upp i ansiktet av min egen mamma. Anledningen var att både jag och min lilla syster, som är tre år yngre, inte hade fått mat på hela dagen. Jag började tjata och engligt henne var jag en surfitta för att jag var hungrig. Vad gjorde min mamma som var viktigare än att se till att hennes egna barn fick mat? Hon hade en ny pojkvän som hon föredrog att spendera hela dagen i sängen med. Dessa är endast ett fåtal exempel på den omänskliga behandlingen som både jag och min syster blev utsatta för. Jag kommer under en tid dela med mig av både det förflutna och de manipulativa och...